Av Dean Hoffman
Peter Volo hade en omedelbar framgång på banan då han satte världsrekord först som åring (2.19), och sen som 2 (2.04 ½), 3 (2.03 ½) och 4 (2.02). Han var inte en omedelbar framgång som avelshingst och hans karriär var på tunn is tills mitten av 1920-talet.
Peter Volo gjorde sig själv känd för all framtid 1926 då han betäckte det femåriga stoet Cita Frisco som födde ett brunt föl på Walnut Hall. Detta föl registrerades under namnet Volomite Om folk inte visste något annat om Volomite, så minns de att hans mormors mor, Esther, var ett fullblod. Att korsa fullblod med travare var inte ovanligt under sent 1880-tal eftersom hästarna som användes i körsporten var en "vek" ras. Experimentet med att avla på Esther var Leland Stanfords ide, guvernör för Kalifornien och en ledande hästuppfödare i den trakten.
Esther hade en dotter kallad Mendocita efter Electioneers son Mendocino. Mendocita såldes till Walnut Hall Farm efter att Stanfords hästar delades upp några år efter hans död 1893.
Mendocita var ett överlägset avelssto på Walnut Hal, och den hingst hon oftast betäcktes med var San Francisco. Ett av resultaten av dessa hästar var Cita Frisco. Volomite, en liten men vacker häst, var en av de hetaste hästarna från Walnut Hall på New Yorks åringsauktion Old Glory Sale 1927. I "The Horse Review" sa Walter Moore att Volomite var en “superb individ som hade ett perfekt steg… och attraherade många bjudande. Han travade som en tjuv, men var inte i någon brådska när han gjorde det.”
Han såldes för 5.800 dollar - eller mer än tre gånger det vanliga priset för en häst från Walnut Hall – och placerades i träning hos den duktige Walter Cox från New England. Volomites "första timme" som tvååring kom när han vann Junior Kentucky Futurity, vilket var två av hans fyra vunna heat på 15 starter.
I andra heatet den dagen kunde åskådare med kikare se att kusken Billy Leese jobbade hårt med Volomite då fältet kom ner på bortre rakan på Lexington.
“Leese drev Volomite som om de vore på upploppet och som om hästen var en passgångare, men det tar allt mod man har för att få en son till Peter Volo att verkligen försöka” rapporterade "The Horse Review."
Volomites bästa framträdande som treåring 1929 kom när han blev den första treåringen som någonsin varit med i Charter Oak Stakes och vunnit det. I Cox stall sa man till en reporter efter tävlingen: “Ålder räknas inte hos Volomite. Han är bara ett hårdkokt ägg i tävlingar.” Walter Moore skrev efter loppet att Volomite var: “Den tuffaste lilla krigaren han någonsin sett.”
Volomite var dock ingen match för stallkamraten Walter Dear i Hambletonian och Kentucky Futurity.
I slutet av 1929 var Volomite anmäld till Old Glory Sale i Madison Square Garden i New Tork. Den ekonomiska kraschen hade precis nått Amerika och utländska köpare var smarta och tog chansen då de plockade de bästa och finaste av Amerikas travtalanger.
Volomite var den som de hade ögonen på. Ernest Featherstone, en amerikansk bjudare för en tysk ägare, hoppade in då buden började. När hammaren föll annonserade det ut att Volomite skulle hem till Walnut Hall Farm igen. Priset var 13.500 dollar.
Genast började folk spekulera. Han var för liten, sa dem, bara 160 cm. Han var lat. Han gjorde inte mycket utan uppmaning. Han var underlägsen Walter Dear på banan. Och eftersom hans far Peter Volo, och hans farfar, San Francisco, fortfarande var aktiva på Walnut Hall, var det inte det sämsta stället för honom?
(Få människor visste att Volomite egentligen återvände till Madison Square Garden 1930, inte för att säljas, men för att var med i National Horse Show. Han tog en blå rosett i varmblodsklassen.)
Volomite gick till avel när USA:s ekonomi var i botten och bara få priveligerade hade råd sådant lyx som tävlingshästar. Han var bunden till mindre bra ston för en betäckningssumma på 100 dollar, men har var begåvad med bra genetik och gav mod och snabbhet.
De första travaren att ge en förvarning om Volomites storhet var stona Princess Peg och Tara, båda fick sina namn i världsrekordstabellen 1934 som treåringar. Under de nästkommande 15 säsongerna var det bara ett år när Volomite inte gav minst en världschampion i varje kull.
Idag är namnen på Volomites bästa ofta igenkända genom äldre stamtavlor, men de var hjältar inom körsporten under sin tid.
Passgångarbröderna Chief Counsel, Blackstone och King’s Consel hjälpte till att etablera Volomites värde som avelshingst för de passgångande hästarna. Senare kom fler så som Goose Bay, White Mountain Boy, Popylar Byrd, Sampson Hanover och Phantom Lady. Från Popylar Byrd kom Bye Bye Byrd, den ledande hingsten inom sporten under en kort tid på 1970-talet. Från Sampson Hanover kom Sampsin Direct, far till Direct Scooter och farfar till Matt’s Scooter.
Det var dock Volomites travare som gav honom mest berömmelse. Några namn som kanske känns igen är Volo Song och hans bror Victory Song, Worhty Boy, Yankee Maid, Chestertown, Mighty Ned, Way Yonder, Lusty Song och hans syster Scotch Rhythm, Phonograph och His Exellency.
Kimberly Kid, den siste efter Volomite föddes 1950. Han vann Kentucky Futurity och mognade till en otrolig häst utan gränser.
Från Worthy Boy kom Star’s Pride, ledande avelshingst bland Hambletonianvinnare, bland dem Super Bowl och Nevele Pride. Från Victory Song kom Noble Victory och slutligen Mack Lobell, Balanced Image och Garland Lobell.
Från 1988 till 1993 var världens snabbaste travare (Mack Lobell) och passgångare (Matt’s Scooter) båda från Volomites blod i sina hingstlinjer.
Volomite dog 1954 och vilar på Walnut Halls begravningsplats.