Giant Diablo köptes på Elitauktionen 2001 för 210.000 
					kronor och är allt sedan dess en smått osannolik 
					framgångssaga. När hon nu slutar tävla, efter att sedan sin 
					första dag som tävlingshäst befunnit sig hos 
Roger 
					Walmann, ståtar hon med över 13 miljoner kronor i 
					startprissumma och det absoluta världsrekordet.
					
					- Jag körde henne igår och hon kändes fräsch, pigg och glad. 
					Det kan tyckas konstigt att jag då anser att man ska sluta 
					med henne, men hon har inget kvar att bevisa. Hon kändes 
					underbar och vi har så mycket att tacka henne för, så det 
					känns rätt att låta henne sluta när hon är så här fin, säger 
					Roger Walmann.
					
					Giant Diablo kommer att stanna kvar i USA, men riktigt var 
					hon stallas upp eller vem hon ska betäckas med är inte 
					klart.
					- Till att börja med ska hon tränas ned lite försiktigt så 
					att omställningen inte blir alltför stor.
					
					
Vilka hingstar är aktuella till nästa vår?
					- Någon av de allra bästa. Vi har inte bestämt oss, men det 
					är väl högst troligt att det blir 
Andover Hall eller
					
Donato Hanover. Det är sedan möjligt att hon kommer 
					hem till Sverige när hon väl är betäckt, men vi får se vad 
					som händer med den biten.
					
					
Vad minns du bäst av Giant Diablo?
					- Allt. Hon har givit oss så mycket glädje, så många stunder 
					när vi varit stolta. Hon har helt enkelt varit fantastisk, 
					fortsätter Walmann.
					
					Giant Diablo debuterade med seger på Eskilstuna 25 februari 
					som treåring och tog fyra månader senare den första 
					storloppssegern i E3. Giant Diablo vann sedan Oaks, 
					Drottning Silvias Pokal, Stochampionatet, var tvåa i Derbyt 
					och var som äldre trea i Elitloppet samt vann Sundsvall Open 
					Trot och St Michel Race.
					
					I höstas sänkte hon dessutom det absoluta världsrekordet 
					till 1.08,5 på The Red Mile i Lexington med 
Johan 
					Untersteiner som kusk.
					- Självklart är hon en häst som har påverkat mig, min 
					rörelse och alla runt omkring väldigt mycket. Det jag känner 
					mest är stor tacksamhet, avslutar Roger Walmann
					
					Tillbaka