Bishop's Hambletonian
Utdrag ur Hamilton Busbeys bok publicerad 1904.
I Stamboken står att han föddes 1803 och var en grå häst efter (Imp) Messenger, undan Pheasant efter (imp) Shark. Denna häst var kraftig och 162 cm hög. Herbert menar att han tävlande med varierad framgång och som avelshingst var han överlägsen i elegans, fart och uthållighet för sin gångart, både under sadel och för vagn på travbanan.
Han ställdes till avel 1810 och det var i Orange County som han gav Whalbone och Sir Peters (travare) och Topgallant och Paul Prys mor samt One Eye, mor till Charles Kent Mare, mor till 
Rysdyk’s Hambletonian.
Han användes i körning efter att han var 15 år gammal och visade en bra fart för sin tid, på vägen.

Isaac Bishop i Granville, New York köpte hästen 1819 och då Bishops ställe låg nära Vermonts gräns betäckte han ston på båda sidor om gränsen. Anlaget att trava var starkt hos majoriteten av hans föl.

Bishop’s Hambletonian var väldigt förtjust i att bli ompysslad och Mrs. Bishop matade honom ofta med kakor och bröd genom köksdörren.

Efter Isaac Bishops död 1831 tog hans bror J.M. Bishop hand om hästen. Han var nu gammal och Allen W. Thomson minns följande rörande historia:

”Det var i september 1833, grinden till gården hade lämnats öppen och han gick ut och började gå mot sitt gamla hem som låg ungefär 3 km bort. Han måste gå genom Grenville och då han passerade hördes ropen; ’ Där går gamle Hambletonian.’ och pojkarna hejade på honom. Han visste vad det betydde då han hade hört det förr. Han stannade, såg sig om och gnäggade innan han fortsatte. När han kom till sitt gamla hem stannade han vid den dörr där han brukade bli matad, och  Mrs. Bishop matade honom igen med kakor och bröd. Sen gick han mot sitt gamla stall. Dörren var stängd och han lade sig ner nära den. De såg snart att han inte var fisk och trots att de gjorde allt de kunde för honom så var han död sex timmar senare. De trodde att det var en kombination av utmattning efter den långa promenaden tillsammans med känslan att ha kommit hem som orsakade hans död. Han begravdes en bit från sitt stall och en sten placerades på hans grav.”