Ett helt årtionde har gått sedan de där två helgerna – 31 augusti och 6 september – när en travare vid namn Nevele Pride och en tränare och kusk som hette Stanley Dancer gjorde travhistoria som än idag är oförändrad.

Nevele Pride sas vara ett lättretat djur som gärna sparkade och bet, men han visade ett perfekt uppförande på tävlingsbanan och en snabbhet som tog andan mur fans och hästmänniskor. Sonen till Star’s Pride och Thankful hade vunnit allt inom synhåll under två och ett halvt år på tävlingsbanan och i timetrials. Dancer hade också planerat att gå mot klockan i ett försök att slå världsrekordet, men hotade med att ställa in sitt försök om Indianapolis tjänstemän inte förbättrade banan i sista minuten. De gjorde som den arga hästmannen ville och Dancer och Pride tackade genom att gå 1.54,4 över en mile. Trots att detta var det personliga rekordet som Nevele Pride hade med sig när han gick till aveln på Stoner Creek Stud en månad senare, är alla inom sporten överens om att det inte var hans bästa uppvisning.
Det stora uppvisningen, säger de, kom en vecka senare – den sjätte september på Saratoga Harness i Upstate New York. Den dagen kom en nervös Stanley Dancer in på Saratoga och såg med rädsla hur ett stora svarta regnmoln rullade in och hotade att ställa in tävlingen på halvmilebanan.

När en journalist kom med andan i halsen för att referera loppet var regnstormen bara några kilometer där ifrån och var på väg direkt mot banan. Dancer och de andra kuskarna bads att ta sina hästar till en förtidig start. De gick med på det och när väggen av regn kom travade Nevele Pride den sista fjärdedelen. Det hindrade honom inte från att gå i mål på 1.56,4. Det var den snabbaste milen någonsin på en halvmilesbana och sänkte Bret Hanovers rekord på 1.57 och Speedy Rodneys travrekord på 1.58,3. Kusken Dancer sa den antagligen bästa kommentaren han någonsin sagt: ”Bra travare kommer inte så ofta, så rekordet på Indianapolis kommer nog att stå några år, men Saratogarekordet kommer att stå sig längre än jag lever.”

Tio år senare ser inte hästmänniskor någon anledning att rätta det uttalandet.