Jay-Eye-See
Den stora lilla hästen


J. I. Case höll på med hästar i många år och så snart han kunde köpte han Steven Bulls gård på 200 tunnland som låg söder om Recine längs Lake Shore Road. Han döpte stället till Hickory Grove och snart efter att han flyttat in där byggde han en bana på 1/8- mile.

Hickory gården var verkligen en uppvisningsplats för hästmän. Bilder från gården visar att åtminstone fem höga torn eller minareter prydde gårdsbyggnaderna, och att ha en privat bana under tak ansågs vara höjden av rikedom.

Fina hästar ansågs vara en gentlemannahobby, speciellt när det relaterades till avel eller tävlingar. På Hickory Grove Farm födde Case upp travare och passgångare, många vilka var kända inom tävlingskretsar – Pahllas, Lexington Wilkes och Governor Sprague. Under en tid ägde Case 48 hästar på Hickory Grove farm och stallet skulle komma bli världskänt.

1880 köpte Case en svart valack från Colonel Richard West i Kentucky för 500 dollar “mycket pengar för en liten svart krake” sa hans vänner och trodde att han hade gjort ett dåligt val. Men inom två år var Jay-Eye-See under Edwin D. Bithers varsamma träning en världschampion inom travet. Han vann ett lopp mot en travare som sas vara den snabbaste i USA. Inom ett år var Jay-Eye-See världens bästa travare. Han gick en mile på 2.19 vilket gjorde honom tillräckligt känd för att avbildas av Currier & Ives. Case tackade nej till ett anbud på 50.00 dollar för sin häst.

Jay-Eye-See skadade efter ett tag ett ligament i ena frambenet och pensionerades, men åtta år efter detta kom Cases son Jackson på att iden att lära hästen passgång. Snart hade hästen anpassat sig till den nya gångarten och i augusti 1892, nästan ett år efter att J. I. Case död återvände Jay-Eye-See till banan som passgångare och gick ett nytt världsrekord på 2.06 2/4. Rekordet skulle komma att stå sig i över 60 år. Efter en otrolig seger släpptes hästen ut på bete och han dog på Hickory Grove Farm 31 år gammal.