George Wilkes

Även fast George Wilkes var fyra år yngre än Alexander’s Abdallah då han var född 1856, grundade han en mycket starkare familj. Han levde längre och det också det var till hans fördel.

Dolly Spanker, ett sto med fina kvaliteter som vägshäst, skickades 1855 av sin ägare Harry Felter i New York till Chester och betäcktes av Hambletonian. Resultatet blev att brunt hingstföl uppfött med flaska då han mor dog tidigt. Han döptes till Robert Fillingham.

Z.E. Simmons köpte honom när han var tre år och han skrevs in i bröderna Simmons bokföring som William L. Simmons egendom. Han var lite mindre än160 cm hög, och styrka förkroppsligad och han tävlades med stor framgång. Han tävlade första gången som femåring och i de 21 lopp han vann så slog han hästar som Commodore Vanderbilt, Lady Thorne, General Bunter, Confidence, Ethan Allen, Fearnaught, Draco Pride, Rhode Island, Lucy, American Girl och Myron Perry.

Hans rekord på 2.22 sattes på Providence den 3 oktober 1868.

George Wilkes var liten och hans bakbensaktion var anklik. Det fanns ingen större efterfrågan efter honom som hingst i öst och 1873 övertalade W.H. Wilson bröderna Simmons att skicka honom till Kentucky. Stona som besökte honom på Blue Grass District klickade bra med honom och William L. Simmons reklamkampanj gjorde resten. När ryktet om den bruna ”ponnyn” växte gjordes en ansträngning att spåra Dolly Spankers (efter Harry Clay) stam gjordes. Många dokument förstördes i diskussionen och jag var mitt i den. Mr. Felter, herrarna Simmons och andra i position att veta insisterade på att Dolly Spankers stam inte kunde spåras, och detta var också beslutet från American Trotting Register Association.

Mr Simmons ångrade att han tagit bytt namnet Robert Fillingham mot George Wilkes, för att mannen han hade haft i tanke att hedra visade sig vara otacksam.

Travare och passgångare efter George Wilkes avlösta varandra på löpande band vilket öppnade ögonen hos hästälskare för de blygsamma kvarter där den bruna hingsten bodde nära Lexington.

1000-tals sånger sjöng i hans ära och litteraturen som skickades ut av William L. Simmons dämpade inte upphetsningen. May Bird, 2.21, var den första framträdande avkomman efter George Wilkes och hon dog senare utan synbar orsak på Robert Bonners gård.

Harry Wilkes, som hade rekordet 2.13 ½, var en riktig stjärntravare men överträffades av andra stjärnor av större betydelse. George Wilkes dog på Ashgrove Farm den 28 maj 1882 och han förärades med 72 travare och 11 passgångare efter honom, och sen sub-familjer av tävlingshästar spridda över hela landet.

Bland de 102 söner till George Wilkes som gav tävlingshästar finns Baron Wilkes, Alcantara, Alcyone, Bourbon Wilkes, Brown Wilkes, Jay Bird, Kentucky Wilkes, Onward, Patchen Wilkes, Red Wilkes , Simmons, Wilton, Wilkes Boy, Gambetta Wilkes, The Ling och Sherman. Under en period var ägandet av en bra hingst efter George Wilkes var liktydigt med att få en bra utdelning på stadsobligationer.

99 döttrar efter George Wilkes gav tävlingshästar. Hans blod fortsätter att spridas i alla riktningar och familjen kommer att överleva kommande generationer.

Efter att jag påbörjat denna historia skickade Mr. William L. Simmons, som nu föder upp galoppörer istället för travare, några anteckningar från Ashgrove Farm vilka jag återger:

”Efter att lady Thorne vann över Dexter föreslog Mr. Relf en match med George Wilkes med orden: ”Simmos, låt oss ordna ett par tävlingar. Jag vet att du tror att den bruna hästan kan slå mitt sto och jag tror att hon kan slå honom.”
Vi gjorde ett lopp med sadel och ett med vagn med en veckas mellanrum. På dagen för första tävlingen kom Mr. McLaughlin som tränade båda hästarna ( och i ett tillfälligt hjärnsläpp valde Crooks att köra George Wilkes och Peg Pfeiger det stora stoet), fram till oss och sa:
”Ok, gamle man, du har satt din gamle märr mot den lilla hästen.”
”Ja”, svarade Mr. Relf.
”Vad tror du om det?”, replikerade Sam. ”Mr. Relf , om den där lilla hästan är i närheten av att vara sig själv kommer han att få dig att tro att solen har gått ner. Mr: Relf, knyt en av de där kolkablarna runt den lilla hästens sulky och den andra änden runt det där stora stoets nacke, och han kommer att kväva henne till döds.” George Wilkes vann två raka heat och travade det snabbaste vagnsloppet på den tiden.”

”Under tiden ett travlopp pågick på Fashion Course, Long Island, och alla människor var intresserade av tävlingen. Vi smög iväg med Wilkes till den gamla banan på Centerville som då inte användes och som var ganska igenvuxen. Horace Jones körde och hästan gick första mileen på bekväma 2.19 ¼ och nästa på 2.18 ¼ efter att ha skrittat i 12 minuter utan att selats av. Efter att vi kylt av honom körde vi honom tillbaka till Fashion Course och kom dit innan någon märkte att vi var borta. Efter det sista heatet samlades några gentlemän på baren på Jackson Avenue. Precis när vi kom in rummet så leder Bill Cunningham Wilkes (då Robert Fillingham) förbi alla oss. Sam McLauhtlin skriker: ” Du har provkört den lilla hästen. Jag slår vad om att jag kan gissa tiden han sprang på med en sekunds marginal.” ”Inte en chans” svarade jag. ”Jo då!” sa han och gav mig tiden 2.33. ”Du vinner Sam, du måste ha gått i gissningsskola. Joe, fram med vinet.” Några dagar senare tävlade vi honom mot den dåvarande Kungen Av Trav, Ethan Allen och resultatet av mötet är väl dokumenterat: Wilkes vann fulländad lätthet. Ethan var favorit och så i 100 till 30 först, men innan starten stod den bruna hästen i 100 till 60. Det var otroligt stora pengar på loppet”

”Sam McLaughtlin körde George Wilkes två miles på Union Course, Long Island på 4.44 så lätt att när han suttit av så lyfte han hans framfötter och spottade på skon då ångade och han deklarerade att han aldrig hade rört hästen och att denna skulle kunnat gått 4.36 eller 4.37 med säkerhet.”

”George Wilkes gick ½ mile på Union Course på 1.04 med en vagn som vägde 9 kg.”

”Han gick ¼ mile på 29 sekunder. Mr. Relf, Wesley Bishop och jag själv klockade honom. Detta med an vagn på 3,5 kg.”

”han gick från läktaren på Union Course till draggrinden framför vagn på 1.44. när han körde upp på upploppet hade han gått en mile på 2.18. Detta hände för 40 år sen över banor som var åtminstone 10 sekunder långsammare än dagens banor, men gamla träningsmetoder, skor m.m. och utan hjälpen från vilseledande och bedrägliga cykeln. Om George Wilkes var pigg och levde idag skulle han vinna över varenda häst i världen med lätthet. Jämför banorna minus 10 sekunder, skor och träning minus 3-4 sekunder och cykelhjulet 4-20 sekunder, beroende på häst och vi måste dra slutsatsen att George Wilkes like beträffande snabbhet har ännu inte fötts. Förflyttningen av George Wilkes från New York till Kentucky gav honom ett positivt miljöombyte, men hur pass mycket han drog nytta av detta kan man bara gissa sig till. Stona som sändes till Ashgrove från avlägsna stater sprang oftast i skogshagar och vart närda av dess gräs. George Wilkes hade förmånen att ha en stor paddock och hans stall var bra ventilerat. Ändringen i träningsförhållandens gav honom fördel och friheten från att vara fastbunden förbättrade stona i hans hov. Jag har länge trott på klimatombyte och ändå kan jag inte övertala en skeptiker för jag har inge bevis eller orsaker. C.J. Hamlin var en av de som underskattade George Wilkes. Han sa att han tävlingskarriär hade försvagat hans chanser i aveln. Han ansåg inte det faktum att klimatombytet och totala vila hade återuppbyggt hans vitalitet som hade tagit slut under träning.”

George Wilkes travinstinkt dubblerades till hans avkommor.